Tinkel´s blogg

Sitter här och läser lite grann på olika mammabloggar jag följer. En tjej har precis varit på ultraljud och då berättade hon om hur nervös hon var när hon satt i väntrummet och skulle få komma in. Om hur hennes tankar börja gå åt "tänk om barnet inte mår bra eller inte finns där" 

Då kom jag just att tänka på hur jag kände mig innan jag fick gå på mitt ultraljud i v 18 :P Jag började nästa tro på de spektakel som försigick i mitt huvud, att jag inte alls var gravid utan att jag bara var skengravid och bara blivit tjock! Inget barn här inte! Sen så när man sagt till sig själv att man får ge sig, jag har ju faktiskt känt henne röra sig där inne i magen! Då började man tänka istället, tänk om det är något fel på den? Tänk om den inte lever utan bara flytit runt och stöt i magen så jag känt den?

Skrämmande hur ens hormoner håller på så med en! Jaja glad att efter ultraljudet så försvann de tankarna om att det kanske inte var en bebis där i magen ändå, för då visste man ju :) Hade bildbevis med ;)