Tinkel´s blogg

17 januari:

Värkarna startade under natten och slemmproppen lossnade jag tog 2 alvedon och gick och lade mig. När jag senare vaknade så hade jag en massa förvärkar under hela dagen. Johannes åkte till jobbet och jag fortsatte gå runt och inte göra något speciellt här hemma. Senare under dagen så startade värkarna igen och ganska snabbt blev dom regelbundna med 5 min imellan dom.
Johannes kommer hem och blir ju genast lite orolig att det ska vara på gång nu och frågade hela tiden,
- Ska vi inte ringa snart? Neeej sa jag och fortsatte hålla mig sysselsatt.

18 Januari:

Klockan tickade på och jag prövade det mesta och runt kl 1 ringde jag förlossningen och sa att det nog var pågång. Hon sa att jag kunde komma in när jag inte orkade vara hemma mer men att de hade fullt så om det var dags kanske jag skulle bli skickad till göteborg -.- men det dög för min del och jag fortsatte ligga i badkaret och vila. Efter ett tag orkade jag inte ligga där mer utan gick upp och försökte ligga i sängen istället. Johannes låg redan och sov så jag försökte inte väcka honom och somna. Efter ungefär bara en 15min orkade jag inte mer utan sa till johannes att jag ville åka in och kolla läget iallafall. Så vi tog grejerna och satte oss i bilen.
Vi kom upp vid 3-tiden och blev inskickade i ett rum där vi fick vänta ett tag eftersom de hade fullt egentligen. Men efter ett tag så kom hon in och undersökte mig och jag fick ligga i CTG'n. Värkarna var regelbundna med 5-4 minuter imellan dom men sedan när hon undersökte mig så hade jag bara öppnat mig 1cm och eftersom de hade fullt så gav dom mig en "sov-dos", alltså sömntabletter och värktabletter. Jag tog dem direkt på sjukhuset och det var så skönt! Värkarna blev starkare när vi gick därifrån men efter vi kommit en liten bit med bilen satte sömntabletterna in och jag somnade så skönt i bilen.

Hemma så gick jag direkt upp och lade mig i sängen och sov. Jag fick sova 6 timmar men när jag vaknade kände jag hur det bara var huvudet som hade fått sova för själv kroppen kändes som den hade blivit överkörd av ett tåg! Iallafall så var värkarna oregelbundna under dagen men dom var där. På eftermiddagen sen så gick jag och johannes ut och gick ett tag för att få fart på värkarna igen så dom skulle bli regelbundna igen. Sagt och gjort, ut gick vi och värkarna satte igång igen regelbundet men 100gånger värre än dagen innan! På kvällen lade jag mig i ett bad och försökte slappna av där. Under gårdagen hade badkaret funkat rätt bra men den här gången så funkade det inte alls.

19 Januari:

Vid 2 tiden åkte vi in igen. Nu var värkarna mycket starkare och kom med 3-4 minuters mellanrum och jag började bli illamående i värkarna. När vi kom upp till förlossningen så kom vi in i ett undersökningsrum direkt och världens bästa barnmorska, Anita, kom in och undersökte mig. Hon såg snabbt att väkarna var täta och starka så hon gjorde en undersökning rätt fort och då, till våran glädje, så var jag öppen ca 3.5cm så vi skulle bli inskrivna! :) Men värken som kom precis när hon var klar var "droppen" och spydde gjorde jag. Tur att johannes var snabb och reagerade för jag spydde rätt emot honom som satt brevid mig på en stol. Men han hann resa sig snabbt :P

Vi blev inskickade i ett rum sen där vi skulle vara sen. Efter ett tag så kom dom in och gav mig elektrisk akupunktur! Jag måste säga att i sånt här tidigt skede så var det jätte skönt eftersom man fick någonting att tänka på. Johannes fick styra appareten som ökade/sänkte intensiteten och sen bara göra som jag bad om.
Den låg jag med i 30 minuter och det var riktigt skönt som sagt.
När vi var klara med den så fick jag byta om till de snygga kläderna man får på förlossningen :P Hon gjorde också en undersökning på mig efter det och det visade sig att jag inte öppnat mig särskillt snabbt utan nu var klockan runt 6 och jag var bara öppen 5.5cm. Det var skiftbyte ungefär då men hon sa att om det inte ökar på hastigheten så kanske de skulle behöva sätta in värkstimmulerande dropp och spydde fortsatte jag att göra.
Men det skulle inte bli nödvändigt. Strax efter hon hade gått blev värkarna värre och jag bad om epidural. Så johannes fick springa ut och säga till dom och det gick fort sen. Narkosläkare kom i princip med en gång och det var inga problem alls utan han satte den direkt och guuuud så skönt de var! När den började verka så kände jag mig som en människa igen! ont gjorde det men nu kändes det inte som jag dog varje gång en värk kom. Men isamband med att man gav mig epiduralen så satte man på en CTG igen och då blev dom lite chockade alla sköterskor och barnmorskor som kom in, mina värkar maxade CTG'n alltså låg i 100 i runt 1 minut och sedan gick de ned till 80 och sen upp i 100 igen. Så ja, starka var dom och det fanns liksom ingen paus i dom. Så det var inte konstigt att jag hade ont!

Nu gick det fort iallafall! jag fick min nya barnmorska Sevinc som också var alldeles underbar! Men istället för att öppna mig 1/2cm i timmen så gick jag helt plötsligt från 5.5 cm till 7cm! Och efter jag fått epiduralen så kunde jag ställa mig upp så det skulle gå lite fortare. Det gjorde jag och ont gjorde det och efter ett tag så kände jag att epiduralen inte hjälpte längre heller och jag började spy igen. Då gick vatten också så jag la mig ner igen då och bad om att hon skulle göra en undersökning igen och hon sa ja visst men vi brukar inte göra dom såhär tätt för att det ska hunnit hände något. Men hon undersökte och då var jag 9cm öppen! Vad bra tyckte hon! Så hon började plocka fram alla saker som skulle behövas senare och jag låg kvar och försökte ta mig genom varje värk. Lustgasen tyckte jag inte funkade om jag inte andades konstant hela tiden eftersom det inte började hände något förrens värken var över så den satt jag med konstant istället och ibland så "försvann" jag lite :P

Tills slut så kom vi upp i 10cm och det var dags att börja krysta och vi satte igång. Men hennes huvud kunde inte komma över kanten som finns. Först så försökte hon hålla nere kanten, men det gjorde bara att mina värkar aldrig gav sig. Efter krystat jätte länge utan att hon kom över kanten så fick jag en spruta som skulle hjälpa till och mjuka upp kanten lite. Jag fick krysta ett bra tag till och eftersom hennes hjärtslag fortfarande var fina så kände man att jag skulle få fortsätta krysta. Eftersom detta inte gick heller så prövade man att tömma blåsan lite för att se om det kanske kunde göra det och efter ett tag krystandes till, så kom hon i en enda krystning! Hon flög ut och barnmorskan hann precis släppa allt och fånga henne i luften. Men hon va alldeles perfekt och skrek så fint ända tills hon hamnade på sin mamma.

Jag hade krystvärkar från 08.30 till 09.55 och våran fina Olivia föddes 09.51.
Hon vägde 3165g och var 49cm lång <3