Försäkringsdjungel! + Årsdagen imorgon :/
Idag har jag suttit och kollat på försäkringar till Olivia! Guuud vad mycke de finns och fattar knappt något om vad som gäller etc med belopp hit och dit! Suck suck.. Vill ju gärna ha en försäkring som fungerar för mig och johannes med eller en annan försäkring till oss. Jaja så är det imorgon ska vi in till folksam och fråga dom lite och be dom förklara och hjälpa oss lite!
Annars imorgon är det pappas årsdag :/ Usch mår riktigt dåligt när man tänker på det! Känns som det var igår som man visste vad som någon gång skulle hända men han var ju här liksom så det kändes så overkligt ändå på något sett.
Saknar honom enormt iallafall och det känns som att jag aldrig kommer kunna sörja klart </3 Man känner sig så himla hjälplös när man tänker tillbaka och vet att man inte kunde göra något.
Igår läste jag i en tidning att ca 60% av alla cancer patienter botas på heltid. För mig känns den siffran hög och man börjar genast tänka; Varför kunde han inte ingå i den siffran? Mer än hälften botas helt och hållet, kunde inte han då bara få några år till? Kunna få träffa sitt barnbarn och leva kvar med oss.
Olivia har ju som tur en till morfar nu som faktiskt finns kvar här och det är vi tacksamma för :) Men såklart kommer alltid hennes riktiga morfar finns kvar i bokhyllan hos oss och i våra hjärtan! <3
När jag tänker tillbaka på den 18 mars 2009 så känns det grymt jobbigt! Det jobbigaste är att jag blir lite arg på mig själv samtidigt som jag vet att det egentligen inte var så konstigt, att när jag pratade med personalen på larmcentralen och skulle ge adressen hem till oss och pappa slutade andas så bröt jag ihop. Kunde inte få ut ett ljud! Som tur var ju Johannes där och kunde ta telefonen och säga adressen. Men jag blir lite arg eftersom när han fått ep-anfall så har jag kunnat hålla mig lugn även om det kändes jobbigt eftersom jag visste att jag var tvungen att vara lugn och just därför blir jag irriterad att jag inte kunde lugna ner mig själv.
Men jag vet att det inte hade gjort någon skillnad om jag hade fått ur mig adressen några sekunder tidigare än vad Johannes sa, Det var bara hans tur helt enkelt!
Vet att det var skönt för min pappa att slippa all den smärta han fått utstå under så många år och nu är han på ett bättre ställe!
Men du ska veta att du är saknad och älskad! <3
Annars imorgon är det pappas årsdag :/ Usch mår riktigt dåligt när man tänker på det! Känns som det var igår som man visste vad som någon gång skulle hända men han var ju här liksom så det kändes så overkligt ändå på något sett.
Saknar honom enormt iallafall och det känns som att jag aldrig kommer kunna sörja klart </3 Man känner sig så himla hjälplös när man tänker tillbaka och vet att man inte kunde göra något.
Igår läste jag i en tidning att ca 60% av alla cancer patienter botas på heltid. För mig känns den siffran hög och man börjar genast tänka; Varför kunde han inte ingå i den siffran? Mer än hälften botas helt och hållet, kunde inte han då bara få några år till? Kunna få träffa sitt barnbarn och leva kvar med oss.
Olivia har ju som tur en till morfar nu som faktiskt finns kvar här och det är vi tacksamma för :) Men såklart kommer alltid hennes riktiga morfar finns kvar i bokhyllan hos oss och i våra hjärtan! <3
När jag tänker tillbaka på den 18 mars 2009 så känns det grymt jobbigt! Det jobbigaste är att jag blir lite arg på mig själv samtidigt som jag vet att det egentligen inte var så konstigt, att när jag pratade med personalen på larmcentralen och skulle ge adressen hem till oss och pappa slutade andas så bröt jag ihop. Kunde inte få ut ett ljud! Som tur var ju Johannes där och kunde ta telefonen och säga adressen. Men jag blir lite arg eftersom när han fått ep-anfall så har jag kunnat hålla mig lugn även om det kändes jobbigt eftersom jag visste att jag var tvungen att vara lugn och just därför blir jag irriterad att jag inte kunde lugna ner mig själv.
Men jag vet att det inte hade gjort någon skillnad om jag hade fått ur mig adressen några sekunder tidigare än vad Johannes sa, Det var bara hans tur helt enkelt!
Vet att det var skönt för min pappa att slippa all den smärta han fått utstå under så många år och nu är han på ett bättre ställe!
Men du ska veta att du är saknad och älskad! <3
Kommentarer
Postat av: amelie
läser ditt inlägg och kommer på mig själv med att få tårar i ögonen. du är så tokstark och bra! idag ska jag be lite extra för dig, johannes och olivia. ta hand om dig!
Postat av: Veronika
Väldigt fint skrivit o din pappa. Kan inte tänka mig hur det känns. Men som du sa han är allt på ett bättre ställe. Och där slipper han ju ha ont. Ta väl han om er och eran lilla fina flicka ;) Kram
Trackback
